Aktivism i Stockholm

AKTIVISM. Under lördagen den 10 mars fick Stockholm en stor dos nationalsocialism. Här följer en rapport från dagen från nästeskorrespondent Markus Larsson.

Första anhalt för dagen var Östermalmstorg. Klockan var ungefär 11:30 och vädret kyligt. Relativt få människor var i rörelse.

Fanbärarna ställde upp framför Åhléns, tillsammans med en ny och fin banderoll prydd med Motståndsrörelsens valslogan: Vi är folket!

Efter mindre än fem minuter på plats dök den första polisbilen upp. En polisman gick fram till nästeschef Anders Rydberg och presenterade sig som ansvarig för polisens insats den här dagen. Han sade att hans ambition var att allting skulle gå smidigt till och att vi skulle få genomföra vår opinionsyttring utan förhinder.

Efter cirka 45 minuter på Östermalmstorg var det dags att byta plats. Nästa stopp var Hötorget. Här var det mer människor i rörelse och även den plats där dagens första rödingar syntes till. En liten grupp från Ung vänster stod vid sidan av aktiviteten, på andra sidan gatan och hängde. En kvinna med rosa pälsjacka hade en liten megafon under armen. En misstänksam person skulle kanske kunna tro att de planerade att föra oväsen i syfte att hindra Motståndsrörelsens informationsspridning.

Fler och fler anslöt till den lilla röding-gruppen. När de var strax under tio stycken vecklade de ut en banderoll där det stod skrivet: Inga fascister på våra gator. Ung vänster kanske har lyckats undgå att Nordiska motståndsrörelsen är nationalsocialister, inte fascister. De passade även på att dela ut flygblad till förbipasserande, men inte så många verkade intresserade av deras budskap.

Av någon anledning beslöt sig poliserna på platsen, som vid det här laget var betydligt fler än tidigare, att köra bort gruppen från Ung vänster från platsen. Detta innebar att Motståndsrörelsen återigen var ensamma om att dela ut flygblad vid Hötorget. Men vid det här laget beslöt sig nästeschef Rydberg att delegationen skulle dra vidare återigen, denna gång till Sergels torg.

Väl framme var allt lugnt till en början, förutom en grupp av Hare Krishna som stod vid ingången till tunnelbanan och sjöng och dansade. Ett smärre bråk uppstod även mellan ett par zigenare och vad som såg ut som en uteliggare. Båda parter ansåg tydligen att de var rättmätiga ägare till en sopsäck med tomburkar.

Efter tio minuter vid Sergels torg kom gruppen från Ung vänster tillbaka. Först verkade de vilja ställa sig nära Motståndsrörelsen, men efter en diskussion med polisen ställde de sig istället nedanför trapporna, på själva torget. Men de var tydligen inte de enda rödingarna på platsen. Andra grupper befann sig i närheten, men utom synhåll, vilket motståndsmännen på plats snart skulle bli varse.

Längre ner på gatan hade lite gruff uppstått mellan en aktivist och en aggressiv afrikansk man. Det hela slutade med att civilpoliser sprang fram och påstod att de skulle gripa aktivisten för misshandel. Han blev då omringad av andra medlemmar så att poliserna inte skulle få tag på honom, som en form av civil olydnad i protest mot det orättvisa gripandet. Men polisen beslöt sig helt sonika för att använda våld för att genomföra sitt gripande, vilket ledde till att totalt sju personer blev frihetsberövade.

Precis samtidigt som polisen angrep Motståndsrörelsen började flera talkörer höras runtomkring. Rödingarna som hade stått runt om såg sin chans att avancera framåt. Gruppen som lyckades ta sig närmast bar på en banderoll där det stod ”Queers against borders”, men de trycktes snart tillbaka av polisen, som även passade på att slå dem lite med batonger på benen. Nedanför trappen samlades fler och fler människor. De allra flesta verkade vara helt vanliga förbipasserande som ville se vad som pågick, men det fanns även några dussin rödingar som var de mest pådrivande i att skapa oväsen.

De motståndsmän som inte hade blivit gripna vände banderollen mot torget så att alla där skulle se vilka som egentligen representerar folket. Slagord hördes från alla håll, från rödingar såväl som Motståndsrörelsen. Ett dödläge uppstod i ungefär fyrtiofem minuter innan Motståndsrörelsen kom överens med polisen att de skulle häva avspärrningarna ned mot tunnelbanan så att deltagarna kunde bege sig tillbaka till samlingsplatsen, vilket även skedde.